Forskarnas ”inlägg” är häpnadsväckande torftigt. Ingenstans refererar man till källor som visar hur NATO har systematiskt agerat genom dess historia av militära konflikter [Anders Blogg är utmärkt introduktion till decennier av NATO expansion]. Noterar också att man knappast pratar om reellt existerande militära scenarion. Det räcker med att fördumma den extremt komplexa situationen med resonemang hämtat från mellankrigstidens konventionella militära paradigm. ”In under NATOS vingar” innebär Helt nya saker i dagsläget.
Som Agrell och experter över hela världen mycket väl påpekar (på annat håll) så är nutidens krigföring och ”säkerhetspolitik” kraftigt sammankopplade med en mängd multidimensionella faktorer.
Istället för att redogöra för dessa så väljer man att insinuera att säkerhetsläget förvärras vid ett NATO medlemskap ”säkerhetspolitiskt” sett, vilket i sig är sant men bara skrapar på ytan. Detta är troligen produkten av att Sverige redan är integrerat ”under täcket” och högst kompatibelt både säkerhetspolitiskt och genom underrättelsesamarbetet.
I sydkinesiska sjön har sedan länge pågått en liknande ”pakt-konsolidering” som knappast bidragit till att stabiliserat säkerhetsläget. Tvärtom har det funnits många indikationer på att de pseudomilitära konfrontationerna på både sidor använts för att driva på skatteströmmar för militära system och ÖKAT instabiliteten.
